Om jämlikhet och ensamstående föräldrar

I helgen har rapporterats om att ensamstående med barn (i praktiken nästan enbart kvinnor) blir allt fattigare. Bilden här ovanför, som bygger på statistik från Folkhälsoinstitutet, visar att andelen med låg inkomst (dvs med en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten) har ökat med nästan 10 procentenheter på bara sex år. Enligt denna statistik är mer än var tredje ensamstående med barn fattig. I den statistik som kommer från Riksdagens utredningstjänst rapporteras lägre nivåer (men fortfarande en ökning).

Samtidigt är andelen fattiga bland tvåföräldra-familjer betydligt lägre – 10,4 procent – en andel som inte ökat speciellt mycket de senaste åren. Det är uppenbart att det är en klassfråga att vara ensamstående förälder.

Helene Sigfridsson är generalsekreterare för organisationen Makalösa föräldrar, och för övrigt en riktig stjärna – lyckos Miljöpartiet som har henne som riksdagskandidat! På sin blogg förespråkar hon (liksom Miljöpartiet) ett höjt bostadsbidrag som det bästa receptet för att minska fattigdomen bland ensamstående föräldrar. En bra genomgång av vad de olika partierna vill se för åtgärder finns i Göteborgsposten.

Nu tycker ju inte jag att någon ska vara fattig. Men det är på nåt sätt allra värst när barn är fattiga. De har definitivt aldrig haft något val – och uppväxten präglar trots allt en människas liv. Att var tredje ensamstående förälder är fattig (enligt Folkhälsoinstitutets statistik) innebär väldigt många fattiga barn. Det är ett stort misslyckande att andelen ensamstående föräldrar som är fattiga ökat så mycket även under socialdemokratiska regeringar.

I fredags hade jag äran att tillsammans med Johan och Alexandra träffa mr Jämlikhet himself, Richard Wilkinson – brittisk professor, författare till Jämlikhetsanden och högerns största skräck just nu. Som bland annat Peter Andersson är inne på – det måste betyda att man är något viktigt på spåren när högern reagerar så våldsamt på en bok vars fridsamma tes är att jämlika samhällen är bättre för alla. Eller som Wilkinson sa vid vårt samtal: den översta decilen i inkomstfördelningen tjänar på jämlikhet. Hur det är med den översta percentilen, det vill säga den rikaste hundradelen, vet vi däremot inte – där finns inga data. Så visst – kanske finns det några som förlorar på mer jämlikhet, men enligt Wilkinson är det alltså max en procent av befolkningen…

Den mekanism som enligt Wilkinson gör att vi alla mår sämre av ojämlikhet handlar om det han kallar ”social evaluative threat”. Sociala relationer är viktiga, livsavgörande – och i ett mer hierarkiskt samhälle, med stora skillnader, utvärderas vi ständigt socialt. Wilkinson vill inte kalla det social stress, det menar han är ett för svagt begrepp. Allting handlar om ”whether people feel valued, or if they feel devalued”. Och detta har konsekvenser för vår hälsa.

Jag tänker att de barn som växer upp till fattiga, ensamstående föräldrar, de lär veta mycket om hur det känns att inte vara högt värderad i det sociala samspelet med andra. Det är den ryggsäcken de tar med sig ut i livet. Det känns inte bra att tänka på.

Jag har tidigare skrivit om Jämlikhetsanden:

Om jämlikhet, 10-tal, ett löfte och en förhoppning

It’s the inequality, stupid!

Ojämlikhet eller fattigdom? Potejto, potato!

Ojämlikhet handlar inte om vem som är coolast på skolgården

Skattebetalarnas förening visar att jämlikhet är bra!

Andra bloggar om , , , , . Fler intressanta och rödgröna bloggar på Netroots.

12 kommentarer

Filed under Klyftor

12 responses to “Om jämlikhet och ensamstående föräldrar

  1. Pingback: Inget vackert samhälle…. « Ett hjärta RÖTT

  2. Leffe

    Hur många procent av medianinkomsten kostar egentligen hyra, mat och kläder i samma tidsserie?

    Har de fattiga verkligen blivit fler eller har medianinkomsten blivit högre?

    Blir jag och mina barn fattigare när min granne får högre lön? Det känns inte så.

    Är relativ fattigdom ett vettigt begrepp?

    • Marika

      Visst kan man ha invändningar kring relativ fattigdom som begrepp.

      Men om medianinkomsten blir högre (vilket den ju oftast blir) och andelen med en inkomst under tex 60% av medianen ökar, så betyder det ju att klyftorna ökar. Och det spelar trots allt roll för många – om de stannar kvar på samma nivå, men ser grannarna få bättre standard. Det finns mycket forskning på att jämförelser är viktiga för människors upplevelse av lycka och välstånd etc. Och Jämlikhetsanden handlar ju om att stora klyftor faktiskt är dåligt för tex hälsan.

      Det som är intressant i just det här fallet, tycker jag, är ju att andelen fattiga bland tvåföräldrafamiljer har ökat så mycket mindre, procentuellt sett, än bland ensamstående föräldrar. På så sätt ser man ju tydligt att den senare gruppen ”blir efter”.

      Ibland kanske man kan tycka att det är rimligt att vissa grupper ökar sin standard mer än andra. Den nuvarande regeringen och de som röstat på den tycker ju tex att det är rimligt att personer som arbetar ökar sin standard mer än de som inte gör det. Jag håller inte med om det, men det är en åsikt man kan ha. Jag förstår resonemangen bakom även om jag inte håller med.

      Men jag har svårt att se några bra skäl till varför ensamstående föräldrar borde se en så mycket sämre välståndsutveckling än tvåföräldrafamiljer. Och då blir det, i mina ögon, tydligt orättvist.

      • Petter

        Marika, håller med om att det inte är bra att ensamstående föräldrar halkar efter. Dock tror jag inte att lösningen är mer bidrag som bl a Mona Sahlin skriver i DN idag.

        Att få lön istället för sjukpenning/A-kassa och att kunna leva på sin lön istället för att betala världens högsta skatter på låg och normallöner. Det tror jag däremot på! Och där blir vänstern svaret skyldig. Ni pratar istället om mer bidrag = högre skatter och en återgång till ett vansinnigt sjuksystem där folk fastnade i passiva sjukskrivningar och förtidspensioner.

        Och hur ska vänstern bidra till att skapa jobb? Med ännu högre skatter på företag och med heltidslagstiftning? Tror ni på allvar att det skapar fler och växande företag? Eller ska alla jobba i offentliga sektorn? Hur ska det betalas? Med vilka skatter?

  3. Det tristaste med Wilkinsons svar på Fölsters kritik var att han ju egentligen instämde i vad Fölster skrev, att jämlikheten är stor i Sverige.
    Men sanningen är ju att den är mycket mindre idag än den varit, möjligen att den blivit ännu mycket sämre i en del andra länder, som i USA och Strobritannien. Sanningen är dessutom att den minskat enormt under Alliansregeringens tid.

    Det verkar helt enkelt som om resten av världen inte vet att Sverige idag inte är vad Sverige var, utan som vilket annat nyliberalt och ojämlikhetssträvande land som helst och att vi i troligen kommer att sluta med att bli Europas norra Sicilien. Vadå 8 miljoner invånare, ingen marknad av intresse, och nu har Sverige i stort sett sålt av allt vi haft av producerande industri, som nu istället ägs av multinationella utländska bolag. Det var, börjar jag förstå, vitsen med frihandeln och globaliseringen – att dessa megabolag skulle kunna lägga beslag på all världens resurser och behärska alla världens varumarknader.

    Vad har vi kvar – och hur länge till? Skog och vatten!

    • Wilkinson kan bara jämföra den statistik han har. Och effekterna av Reinfeldts politik ser vi inte förrän i uppdateringen av Jämlikhetsanden som kommer sådär 2017.

  4. Petter

    Marika censurerar mig idag märker jag…

    Jag försöker igen…

    Kerstin – vad är ditt alternativ? Du förfasar dig över globaliseringen men vad vill du ha istället? För du menar väl inte att det var bättre förr trots allt?

  5. Det är väl som med alla andra prövningar – de som inte går under stärks av det.

    Tyvärr är det så många fler som går under och så många färre som stärks, på det sättet gamla arbetarrörelsepionjärer som t.ex. Gustav Möller stärktes av sin svåra uppväxt.

  6. Pingback: Fattigdomen ökar bland barn, sjuka och arbetslösa « Martins diagram

  7. Pingback: Men vad är det som är så satans svårt att förstå? « Kvalitetsbloggen

  8. Pingback: Svaga grupper förlorare på regeringens politik | Martins diagram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s