Morotspaternalismen eller Somligt kan inte köpas för pengar

Den 1 juli 2008 infördes jämställdhetsbonus i Sverige. Den innebär att föräldrar kan få en bonus i form av en skattereduktion på maximalt 13500 kronor, ju mer jämnt de delar på föräldrapenningen. Tanken är förstås att locka fler pappor att ta ut föräldraledighet – en vanlig förklaring till att män fortfarande inte tar ut mer än 22 procent av föräldrapenningen brukar vara att män har högre inkomster, och därmed förlorar mer på att vara pappalediga.

Nu har Försäkringskassan gjort en analys av jämställdhetsbonusen och kommit fram till att den inte har någon som helst effekt. Föräldrar till barn födda precis innan reformen infördes fördelade föräldraledigheten identiskt med föräldrar till barn födda efter reformen.

I propositionen bakom reformen beräknar regeringen att jämställdhetsbonusen skulle kosta statskassan 100 miljoner kronor i minskade skatteintäkter 2009, 150 miljoner 2010 och 200 miljoner 2011. Nu är det möjligt att kostnaderna blir något lägre, eftersom färre föräldrar än man trott hittills har ansökt om bonusen. Försäkringskassan har till och med skickat brev till 12 000 föräldrar som inte har ansökt om bonus, trots att de delat på föräldraledigheten och därmed skulle vara berättigade till den. ”Bonusen är en jämställdhetsåtgärd tänkt att uppmuntra föräldrar att i högre utsträckning dela på föräldrapenningdagarna”, citeras en chef hos Försäkringskassan i pressmeddelandet. Jahaja. Men varför skickar man då brev till föräldrar som redan har delat på föräldraledigheten? Poängen med bonusen var ju att den skulle förändra människors beteenden. Då verkar det väl rimligt att upplysa dem om bonusen i förväg snarare än efteråt.

Eftersom jämställdhetsbonusen inte haft någon effekt på människors beteende, innebär den bara en inkomstöverföring från skattekollektivet till personer som ändå skulle ha delat på föräldrapenningen. Som en sorts slumpmässig present alltså. Regeringen verkar vara förtjusta i sådana. Månadens ekonomsnackis är att högerprofilerade nationalekonomen Magnus Henrekson, professor vid IFN, mer eller mindre skåpar ut regeringens jobbpolitik, och särskilt jobbskatteavdraget – på liknande grunder:

”Vid en inkomst ungefär motsvarande genomsnittsinkomsten för heltidsarbetande […] förändras inte marginalskatten, utan jobbskatteavdraget får i stället karaktären av en årlig klumpsummetransferering på drygt 21 000 kr. Framför allt när det gäller kvinnor vet vi från forskningen att en klumpsumma tenderar att minska arbetsutbudet. Systemet innebär således ett stort jobbskatteavdrag till de heltidsarbetande utan att det stärker incitamenten till förkovran, befordran och övertid.” Så sa Magnus Henrekson när han talade hos Nationalekonomiska föreningen i höstas. Det föga smidiga nyckelordet här är ”klumpsummetransferering” – jobbskatteavdraget innebär helt enkelt att personer som råkar ha turen att ha ett jobb har fått en summa pengar i present (av, bland annat, personer som har oturen att vara arbetslösa). Men det är inte något som ökar arbetsutbudet – dvs påverkar människors beteende – trots att det är regeringens viktigaste argument för avdraget.

Regeringen jobbar mycket efter devisen att människor i allmänhet kan styras med pengar. Allra helst skattereduktioner. Om Anders Borg bara skruvar lite på procentsatserna i skattesystemen så förväntas jobben bli fler, männen mer jämställda, städbranschen blomstra, biogasanvändarna öka, gåvorna till välgörenhet växa och, eh… tydligen vill man också öka på hundägarnas skara? (Däremot tycks man inte tro att skattenivån har någon påverkan på användandet av det giftiga ämnet kadmium.)

Som exemplen med jämställdhetsbonusen och jobbskatteavdraget visar så funkar inte verkligheten riktigt så enkelt. Jag är övertygad om att mänskliga beteenden påverkas av olika typer av incitament, men inte vilka incitament som helst. Ofta är verkligheten för komplex för att man med hjälp av en enda enkel åtgärd ska kunna få stora beteendeförändringar. Den borgerliga regeringens incitamentspolitik missar detta. Nobelpristagaren i ekonomi James Heckman har sagt följande: ”an important empirical regularity is the diversity and heterogeneity of behaviour”. Torr humor på nationalekonomiska – översättningen lyder: Människor beter sig väldigt olika. Det går inte att bara karva lite i en skattesats och sedan förvänta sig att alla ska trilla ut likadana. Kan tyckas självklart, men uppenbarligen inte så på Finansdepartementet.

ps. De där 12000 föräldrarna som fick brev från Försäkringskassan måste ha kostat åtminstone 36000 kronor bara i portokostnader! Är SlösO underrättad? För att inte tala om att den totala administrationskostnaden för jämställdhetsbonusen beräknas till 16,7 miljoner kronor år 2009… I bara ren administration alltså.

Lyssna gärna på Magnus Henrekson och Anders Borg i Godmorgon världen. SvD, SR, SkD. DN och SvD om partiledarduellen. Danne Nordling undrar om regeringen kan köpa jobb. Ulrika Falk skriver om en delad föräldraförsäkring, Martin Moberg om en flopp, Veronica Palm om rätt till pappa, Gunvor G Ericson och Jakob Lundgren om en tredelning, Hanna som missade chansen, Marko som tog den, och en förvånad pappa vars beteende inte påverkades. Kristina Persdotter skriver på SVT Debatt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Fler rödgröna och intressanta bloggar på Netroots.

26 kommentarer

Filed under Borgerligheten, Ekonomi

26 responses to “Morotspaternalismen eller Somligt kan inte köpas för pengar

  1. Bra inlägg! Men menar du verkligen att ”en enkel åtgärd” inte hade kunnat få många fler att pappor att ta ut ledighet? Vad sägs om mer information och en större bonus? Bonusen lär behöva kompensera för mer än bara löneskillnaden, med tanke på könsrollerna

    • Marika

      Mjo, det var lite slarvigt uttryckt. En väldigt ”enkel” åtgärd som skulle öka pappornas uttag vore ju att individualisera föräldraförsäkringen.

      Morötter/incitament funkar bra för många saker – självklart leder högre skatt på alkohol till minskad konsumtion, åtminstone i den svenska kontexten. Och visst tror jag att skattereduktionen för hushållsarbete har lett till att något fler anlitar städtjänster. Men avändandet av skattereduktioner är ofta ett ineffektivt sätt om det verkligen är beteenden man vill förändra. Ta slopandet av arbetsgivaravgiften för unga – den innebär ju mest att arbetsgivare som redan har en massa unga anställda helt plötsligt får en massa extra pengar. Men om det alls påverkar ungdomsarbetslösheten så är det marginellt, trots att reduktionen uppenbart är mycket stor.

      Jag tror att en jämställdhetsbonus skulle behöva vara oerhört stor för att den verkligen skulle få en beteendeeffekt. Och då måste man fråga sig om det är ett bra och effektivt sätt att använda skattepengar på. Om man håller på och laborerar med så mycket skatteavdrag som den nuvarande regeringen gör så borde man också vara mer tydlig med att minskade skatteintäkter med nödvändighet innebär minskade utgifter. Och vad är det då man vill skära ner på?

  2. Beholder

    Skriv mer och oftare jag är kär i dig🙂

    • Marika

      Oj, det var värst…! Tack! Jag skulle gärna skriva oftare men jag hinner inte. Varje inlägg tar några timmar och jag har ju ett jobb att sköta också…🙂

  3. Silly

    Här är en uppsats om ämnet som kan vara av intresse; http://digitalcommons.law.yale.edu/lepp_papers/281/ (via The Situationist).

  4. Pingback: Nu ska vi ta det tillbaks! « Ett hjärta RÖTT

  5. Bra inlägg i ett korkat svårt ämne.

  6. Storstad är den enda blogg jag aldrig blivit besviken på. Språk, innehåll, klarhet OCH politik.

    Kandidat till partiledarposten om några år? Du kommer att ha min röst.

  7. Jag såg att du länkade till mig, och med tanke på ditt budskap vill jag vara väldigt tydlig med att jag på alla sätt stöder morötter mer än vänstersidans piskor när det gäller att få fler pappor att vara lediga mer. Jämställdhetsbonusen är felaktigt utformas, den bör förbättras och förenklas. Ytterligare kvotering står jag inte på något sätt bakom.

    • Marika

      Jag kan avslöja att det händer att jag länkar till folk som inte tycker som jag😉 det är ju ett sätt att bredda debatten! Jag hoppas att du inte tyckte det var tråkigt att jag gav dig några extra läsare.

      Men det är intressant det du säger. Tycker du att jämställdhetsbonusen borde bli större? Jag tycker ju att det kanske inte är den bästa användningen av skattemedel, men jag vill gärna höra din sida av saken. Finns det andra utgifter du hellre vill skära ner på för att istället höja jämställdhetsbonusen?

      • Marika

        Eller borde vi tom höja skatterna för att öka på jämställdhetsbonusen?

      • Hej, jag vet inte om jag svarar alldeles för sent för att du ska se det, men jag hade glömt att jag lämnat en kommentar här.

        Jo, jag håller med dig om att det är bra att bredda diskussionen och jag blev inte alls sur. Möjligtvis lite förvånad.

        Hur som helst. Nja, jag vet inte om jag tycker att den ska vara större, jag tycker snarare att den ska vara betydligt enklare att förstå plus att den ska baserar på tiden man är med barnet, inte antalet uttagan föräldradagar som inte alls är samma sak.

        Jag kan bara svara för oss, men för oss betydde inte jämställdhetsbonusen någonting i vårt val att lägga upp föräldraledigheten. Vi har helt enkelt ignorerat hur vår ekonomi påverkades av föräldraledigheten så länge vi klarade oss. Vi prioriterade båda föräldrarnas möjlighet att vara hemma högre än ekonomi.

        Vad man möjligen borde göra är att på något sätt hitta incitament för företag att uppmuntra föräldrar att vara hemma, både mammor och pappor. Jag vet pappor som inte vågat stå upp för sin rätt att vara hemma. (Obegripligt för mig, jag sa upp mig när min förra arbetsgivare började knorra, men alla har kanske inte samma möjlighet eller är lika jobbiga som jag är)

        Mitt jobb har inte gnällt något på att jag varit hemma. Men lite märkligt är det att alla tycker att jag varit hemma så länge när jag var hemma 10 månader och en kollega (kvinna) på jobbet var hemma väldigt kort tid när hon var hemma 9 månader. För mig är det ungefär lika lång tid, men det uppfattas helt olika om det är mamman eller pappan som är hemma.

        Nej, man borde inte höja skatten för att öka jämställdhetsbonusen. Och som jag ser det är det mer logiskt att sänka skatten för att höja jämställdhetsbonusen, men det är väl så att vi ser helt olika på hur ekonomi/skatter fungerar.

      • Marika

        Jag tror att många föräldrar resonerar som du. ”Vi har helt enkelt ignorerat hur vår ekonomi påverkades av föräldraledigheten så länge vi klarade oss.” Skillnaden är att de flesta föräldrar förstås agerar precis tvärtom mot er: pappan är inte hemma särskilt mycket. Men för egen del tror jag inte att det har så mycket med ekonomi att göra, även om det säkert kan spela en viss roll. Mer tror jag ju att det handlar om attityder och normer, även från arbetsgivarens sida som du också är inne på.

        Jag håller med dig om att det säkert går att utforma jämställdhetsbonusen så att den blev enklare. Det skulle kanske öka andelen pappalediga något, men jag tror fortfarande inte att det skulle göra någon större skillnad. Det är andra saker än några tusenlappar hit och dit som avgör hur man bestämmer något så grundläggande som vem som ska vara hemma med barnet och hur länge.

        Jag tycker att din berättelse är ett bra exempel på detta, även om som sagt de flesta resonerar ”tvärtom”.

        Om man som du föreslår både sänkta skatter och höjd jämställdhetsbonus måste man ju skära i andra utgifter som staten har idag. Och då undrar jag vilka. Det är lätt att glömma att skatter används till något, de är inte nån sorts abstrakt straff. För egen del har jag svårt att se att jämställdhetsbonusen hör till de prioriterade utgifterna, och särskilt inte om man samtidigt sänker skatten. Jag vill hellre satsa skattepengar på skola, sjukvård, a-kassa, etc.

      • ”Om man som du föreslår både sänkta skatter och höjd jämställdhetsbonus måste man ju skära i andra utgifter som staten har idag.” Nja, det stämmer bara om man tror att sänkta skatter ger mindre inkomster till staten och det tror inte jag. Om man sänker skatten och fler jobbar blir intäkterna till staten större än innan. (NAturligtvis beroende på hur mycket man sänker skatten) Men sambanden hög skatt och höga inkomster är inte så enkelt som man intuitivt kan tro.

        Men visst, för mig kan man gärna ta bort jämställdhetsbonusen helt, jag bryr mig inte om den. Visst det är kul att få lite pengar, men det är inget jag egentligen lägger någon större vikt vid.

        Som sagt, hur man ska göra vet jag inte, men fler morötter till företag att uppmuntra pappaledighet tror jag på. Piskor som kvotering gillar jag inte alls.

        Det konstigaste i min värld är ändå att inte fler pappor vill vara hemma tycker jag. Fast jag har inte upplevt att många ”ignorerar hur deras ekonomi påverkas.” Jag tycker jag hela tiden hör ”vi förlorar så mycket pengar om pappan ska vara ledig”.

        Dock är det för många (inte alla) bara en fråga om prioriteringar, man behöver kanske inte åka på någon dyr semester eller ha en ny bil. Man kan kanske snåla nåt år och dela lika, vad vet jag? Det var i alla fall så vi gjorde och det ångrar vi inte.

      • Marika

        Det finns i princip inget stöd i forskningen för att sänkta skatter leder till högre eller bibehållna skatteintäkter till staten… inte ens Anders Borg argumenterar på det sättet.

        Läs gärna mer om detta här:

        http://www.wisegeek.com/what-is-voodoo-economics.htm

        eller hos nobelpristagaren Paul Krugman:

        http://www.slate.com/id/1910/

      • Roger

        Hur är det till exempel med skatteintäkterna från ROT/hushållsnära tjänster nu i förhållande till när en stor del av dessa tjänster köptes in svart eller utfördes dåligt av usla hemmafixare?

        Ökar eller minskar skatteintäkterna med den typen av skattesänkningar?

      • Marika

        Roger,

        skatteintäkterna med RUT minskar om man tar hänsyn till undanträngningseffekterna. Med ROT kan de möjligen öka om avdraget sker tillfälligt. Obs tillfälligt.

      • Roger

        Tar man hänsyn till att det tränger undan svartjobb och kraftigt försvårar för företagen att fiffla med sina intäkter? Det är ju väldigt svårt att beräkna betydelsen i alla de där avseendena.

      • Marika

        Roger,

        Exakt. Därför kanske man ska akta sig för att dra några starka slutsatser. Men man kan inte bortse från att RUT innebär att annan konsumtion trängs bort.

      • Roger

        Absolut, riktade sänkningar är svårt eftersom det förändrar ”naturliga” preferenser. Men det gäller också för all beskattning, inte enbart för sänkningar…

        Men nu för tiden är det ju inte så populärt med låga generella skatter på breda baser… eller hur?

      • Marika

        Ett enkelt sätt att minska snedvridningen hos skatter är ju att beskatta lika för lika. Jag gillar ett neutralt skattesystem. RUT är ett avsteg från det, liksom alla typer av punktvisa avdrag.

      • ”Det finns i princip inget stöd i forskningen för att sänkta skatter leder till högre eller bibehållna skatteintäkter till staten… inte ens Anders Borg argumenterar på det sättet. ”

        Men hur lättlurad tror du att jag/vi är?? Jo, det finns det, det finns mängder av forskning på det. Och det är precis så Alliansen resonerar (vilket är rätt). Sänker man arbetsgivaravgifter blir det exemepelvis lättare för företag att anställa och den skattesänkningen kan kompenseras av inbetald inkomstskatt. Det var ett exempel, det finns fler.

        Att sänka skatten på inkomst gör det mer lönsamt att arbeta vilket skapar ytterligare incitament att arbeta vilket också är positivt. (Det ska alltid vara bättre att arbeta än att inte göra det.) Om det skapar jobb är kanske tveksamt, men det gör definitivt inte höga bidragsnivåer heller.

        ”skatteintäkterna med RUT minskar om man tar hänsyn till undanträngningseffekterna.” Det beror allt på vem man frågar. Den enda opartiska utredningen jag hittat (orkar inte leta upp den nu) pekar på att om man skapade 10 000 nya jobb med RUT ger det större intäkter än reformen kostade. Så att så enkelt avfärda RUT som du gör är felaktigt, för den matematiken är mycket svår att räkna.

      • Marika

        Jag vill verkligen inte vara oartig, men nej, det är inte så alliansen resonerar. Har du kollat i statsbudgeten? Skattesänkningarna kompenseras inte av ökade intäkter.

        Du får gärna lämna källhänvisningar på den ”massa forskning” som visar att ett jobbskatteavdrag leder till höjda intäkter för staten. Jag har aldrig stött på det argumentet tidigare och jag har aldrig stött på någon forskning som hävdar det. Men om du kan lämna källor ska jag gärna kolla upp det.

        ”Den enda opartiska utredningen jag hittat pekar på att om man skapade 10 000 nya jobb med RUT ger det större intäkter än reformen kostade” skriver du, men ursäkta, den rapporten kommer från Almega och är alltså inte opartisk. Återigen, jag vill inte vara oartig, men det är nog bra om du läser på lite.

        Det finns inga fullständiga, opartiska beräkningar varken på hur många jobb RUT skapat eller hur stora kostnaderna för avdraget är totalt. Allt är bara kvalificerade gissningar. Om du inte litar på mig kanske du litar på DN, eller IFAU:s bitr chef, docenten i nationalekonomi Anders Forslund?

        http://www.dn.se/nyheter/valet2010/politikerna-gissar-om-rut-jobben-1.1055631

  8. Pingback: Från Bydgoszcz till Tvättstugan « Ulrika Falk

  9. Roger

    I teorin håller jag med dig – men sedan är det ju tyvärr så att i ett land med så höga skatter som vi har (och ska ha!) är det vissa tjänster som har ett så lågt förädlingsvärde att det inte klarar att bära sina kostnader. Dessa trängs ju undan av skattekilarna. Det är ju där som RUT/ROT kommer in i bilden.

    Man måste ju kunna både köpa och producera tjänster på ett sätt så att skillnaderna mellan vad kunden betalar och den som utför jobbet får i lön inte behöver vara så stor.

    Inte lätt, men kul, att fundera över det samt hur samhället kan och inte kan vara organiserat.

    Vet inte om jag lyft det tidigare, men allt mitt gnäll här till trots tycker jag att du skriver en väldigt bra blogg. Och du har en trevlig och resonerande stil, även gentemot sådana som jag, som kanske inte delar din uppfattning om allt.

    Det är precis lika trevligt som det tyvärr är ovanligt i bloggvärlden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s