Kortsiktigt tänkt i jobbpolitiken

80 procent av hotell- och kontorsstädarna i Stockholm är födda utomlands, berättade SCB i ett pressmeddelande häromveckan. Det kan jämföras med att andelen för Sverige totalt är 41 procent. Andelen utlandsfödda i befolkningen i Stockholms stad är 21 procent, vilket ytterligare understryker hur pass överrepresenterade de är i just städaryrket. Utlandsfödda utgör också en oproportionerligt stor andel av vårdbiträden, personliga assistenter, undersköterskor, sjukvårdsbiträden och barnskötare.

Alla dessa jobb är typiska låglöneyrken (tabellen nedan, som bygger på statistik från SCB, visar genomsnittlig månadslön för en heltid, men det är viktigt att komma ihåg att i många av dessa yrken är det vanligt att jobba ofrivilliga deltider). Detta, tillsammans med det faktum att en femtedel av utlandsfödda med utländsk högskoleutbildning har ett arbete som inte kräver högskoleutbildning, ger en bild av hur klass och etnicitet alltmer hänger ihop. Och uppenbarligen allra tydligast i Stockholm. Vi är på väg mot en utveckling där i princip alla som har ett städjobb är födda i ett annat land.

Skälen till detta är naturligtvis komplexa och speglar en utveckling som pågått under lång tid. Men en del av förklaringen kan ligga i den borgerliga politikens inriktning på att personer som inte genast är framgångsrika ska ta vilket jobb som helst.

En illustration av detta, som har betydligt större implikationer än bara födelselandet hos städare i Stockholm, är följande: Den 1 oktober 2007 klubbade Stockholms kommunfullmäktige nya riktlinjer för ekonomiskt bistånd, det som i dagligt tal kallas socialbidrag. Riktlinjerna innebar en tydlig skärpning – bland annat slopades rätten till SL-kort. De nya reglerna betonar också att ”fokus ska ligga på att undanröja försörjningshindret och på den snabbaste vägen till egen försörjning. Detta innebär att individen kan få välja bort en önskad insats till förmån för ett enkelt arbete.” Tidigare hade staden erbjudit vissa längre arbetsmarknadsutbildningar för arbetslösa. Dessa insatser försvann nu. På stadens Jobbtorg kan arbetslösa biståndstagare idag få coachning och vissa kortare utbildningar, sådana som högst tar några veckor. Därefter ska man ut i jobb. Det innebär att det oftast är okvalificerade jobb som blir aktuella.

18,1 procent av dem som var inskrivna på jobbtorgen år 2009 fick jobb. Ovanstående bild (som kommer från Jobbtorg Stockholms årsrapport 2009) visar att de flesta av dem hamnat i okvalificerade yrken. Även om det inte går att utläsa exakt kompetensnivå av bilden är det bara 12 procent av jobben som uttryckligen kräver ”teoretisk specialistkompetens” eller ”kortare högskoleutbildning”. Då ska man ha i åtanke att nästan 30 procent av dem som är inskrivna på jobbtorgen har eftergymnasial utbildning.

23 procent av de inskrivna på jobbtorgen 2009 var personer som nyligen fått uppehållstillstånd. Är det säkert att det är den bästa politiken att prioritera att de får jobb som städare? En mer långsiktig strategi kanske skulle vara att utgå från deras tidigare erfarenheter och intressen och erbjuda viss utbildning i anknytning till det? Man kan även fundera över samma sak när det gäller de 20 procent av aspiranterna som är under 25 år. Nästan hälften av dem saknar fullständig gymnasieutbildning. Vore det inte bättre att se till att de fick hjälp att komplettera gymnasiet, istället för att fokusera på att de ska få jobb på McDonalds? Även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det tveksamt om det bästa verkligen är att prioritera försörjning i lågavlönade, fysiskt tunga och lågproduktiva tjänstejobb. Det finns en kortsiktighet i det som man verkligen kan fundera över.

Vilka effekter har det i längden på samhällsekonomin att jobbpolitiken inriktas på att arbetslösa snabbt ska hitta ett jobb, snarare än att de ska hitta rätt jobb? Johan Vikström och Gerard van den Berg anknyter till frågeställningen i en rapport från IFAU där de undersöker vilka effekter sanktioner i arbetslöshetsförsäkringen har. Författarna undersöker på vilket sätt möjligheten att bestraffa ersättningstagare som inte följer reglerna i a-kassan (tex att neka ett erbjudet arbete) påverkar bland annat arbetslöshetsnivån.

Slutsatserna är att sanktioner förkortar tiden i arbetslöshet, men till priset av ett sämre jobb. ”Vår analys visar att de som fått en sanktion tar ett jobb med i genomsnitt cirka 4 procents lägre lön och accepterar oftare en deltidsanställning istället för ett heltidsjobb, denna löneeffekt drivs delvis av att de som drabbas av en sanktion byter till ett mindre kvalificerat yrke […] Sanktioner kan med andra ord minska arbetslösheten men leder också till att de som drabbas tar jobb som de är överkvalificerade för”, skriver rapportförfattarna.

Sydsvenskan skriver bra om en annan märklighet inom jobbpolitiken: den begränsade möjligheten att deltidsstämpla. Jonas Olofsson skriver intressant i GP om att högre utbildning inte löser alla problem: enligt honom ligger idag fokus på att ”individerna i mycket större utsträckning själva bär ansvaret för sin situation genom otillräcklig eller misslyckad utbildning”. Jag är kanske lite mer tveksam till förslaget att entreprenörskap i högskolan skulle lösa ungdomsarbetslösheten, även om det absolut vore bra med mer arbetslivsanknytning. Sven-Otto Littorin är påtagligt handfallen inför de unga som inte är sådär automatiskt framgångsrika. Krassman, Veronica Palm och Claes Krantz rekommenderas också. Och slutligen – folk tycker fortfarande att det är arbetslösheten som är viktigast. Inte RUT, om nån nu trodde det.

Andra bloggar om , , , . Fler bloggar på Netroots. Rödgrönt. Intressant?

4 kommentarer

Filed under Arbetsmarknad, Storstaden

4 responses to “Kortsiktigt tänkt i jobbpolitiken

  1. Pingback: Studenter för företagande « Nicke Grundberg

  2. Pingback: En fars i bästa Åsa-Nisse stil « Ett hjärta RÖTT

  3. Marika, jag tycker att du håller igen lite väl när du frågar dig om det är den bästa politiken att personer som är utrikes födda och/eller saknar gymnasieutbildning ska hänvisas till att ta de tyngsta och sämst avlönade jobben. Självklart är det orimligt personer som är utrikes födda inte får möjlighet att använda sig av sin utbildning vilket kräver att de ges tid och möjlighet att lära sig svenska på en nivå som krävs för akademiska yrken, validering av sin utbildning och möjlighet att komplettera den i den utsträckning som krävs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s