Mer om mysteriet med högerns ekonomiska cred

Idag kom artikeln jag väntat på: en elegant sågning av mediauppgifterna om att RUT skulle ha skapat 11000 jobb (ursprungligen kommer siffran från Almega). Nationalekonomen och fil dr Roland Spånt räknar med enkel matematik ut att branschen högst kan motsvara 2200 heltidstjänster, varav en stor del redan torde ha funnits även innan avdraget infördes. Roland Spånt tror att avdraget max kan ha skapat 900 nya heltidsjobb. Och nu kommer det verkligt intressanta:

”Kostnaden för skattebetalarna blir 800 000 kronor per nytt jobb, ett enormt tal. En sådan kostnad finns bara för jordbruket och för bankerna. Om hushållen spenderat sina 720 miljoner på annan konsumtion hade vi haft fler jobb i handeln, datasektorn och i övrigt näringsliv. Det är därför inga gratisjobb som avdragen ger utan de sker på bekostnad av andra jobb.”

800 000 kronor per skapat jobb, det låter onekligen som en dålig affär. Men stämmer det att det bara är inom jordbruket och bankerna jobben annars kostar så mycket? Nä. Betänkt detta: Regeringen har sänkt arbetsgivaravgiften med 1 procentenhet under mandatperioden. Enligt regeringen själv kostar denna reform 7,5 miljarder kronor. ”När vi räknade på den generella sänkningen av arbetsgivaravgifterna som vi gjorde i budgeten för 2009 räknade vi med varaktig sysselsättningseffekt på mellan 2 000 och 3 000 personer. Detta är ungefär så mycket man kan hitta stöd för i forskningslitteraturen”, sa Anders Borg när han diskuterade budgeten hos Nationalekonomiska föreningen i höstas.  Åkej. Det skulle alltså innebära att med maximalt antal skapade jobb (enligt finansministern själv), så skulle varje nytt jobb kosta skattebetalarna 2,5 miljoner kronor. Är det verkligen bra budgethållning?

Frågan är också vad det är för ”forskningslitteratur” Anders Borg har läst. En forskningsrapport från IFAU har utvärderat ett tidigare försök med sänkta arbetsgivaravgifter i Norrlands inland och delar av inre Svealand. Sänkningen var betydligt större än regeringens – 10 procentenheter. Ändå kan forskarna bakom studien inte hitta någon statistiskt säkerställd förändring i sysselsättningen, jämfört med näraliggande områden som inte fick någon sänkning.

Forskarna hittar visserligen ett svagt stöd för en viss positiv effekt på sysselsättningen genom ökat nyföretagande och genom att färre företag utvecklas. ”Effekten är dock bara svagt statistiskt säkerställd och medför endast ca 470 jobb. Kostnaden för dessa blev mycket hög – ca 800 tkr per jobb – vilket innebär att man hade kunnat få nästan dubbelt så många sysselsättningstillfällen genom att direkt subventionera jobb i företagen. Detta gör att sänkta arbetsgivaravgifter inte är ett effektivt sätt att öka sysselsättningen”, skriver rapportförfattarna. Är Anders Borg underrättad?

Det här är inte den enda forskning som gjorts på området. Det finns exempelvis en finsk studie som drar samma slutsatser. Forskarna bakom IFAU-rapporten refererar dessutom till flera andra internationella studier med liknande resultat. ”Såvitt vi vet finns det inga tidigare studier av sänkta arbetsgivaravgifter i enskilda länder som visar på positiva effekter”, skriver de. Skälet är att sänkta arbetsgivaravgifter på sikt äts upp av höjda löner.

Regeringen har dessutom halverat arbetsgivaravgiften för unga under 26 år. Häromdagen beskrev Rapport utfallet av den senare reformen. Resultatet: Färre unga jobbar idag än innan reformen.

Men visst, precis som Sven-Otto Littorin påpekar i inslaget, så kan vi inte veta hur hög sysselsättningen skulle ha varit utan reformen. Kanske hade den varit ännu lägre? Jag tror inte det, eftersom det helt enkelt finns svagt stöd i forskningen för det. IFAU skrev exempelvis i sitt remissvar att: ”På lång sikt har dock generella arbetsgivaravgiftssänkningar troligen försumbara effekter på sysselsättningen […] Det finns […] anledning att oroa sig för förslagets träffsäkerhet och kostnadseffektivitet.” Problemet med sänkningen av ungas arbetsgivaravgift är ju att den gäller alla unga, även dem som redan har jobb.

Det pågår utvärdering av reformen av IFAU. Men redan nu kan konstateras att enligt inslaget i Rapport räknar regeringen själv med att sänkningen ska ge 10 000 nya jobb, till en kostnad av 9,5 miljarder kronor. Det innebär alltså att varje nytt jobb kostar skattebetalarna 950 000 kronor – om reformen skulle lyckas, vilket verkar högst osäkert.

Jag undrar vad Skattebetalarnas förening säger om regeringens ganska vårdslösa hantering av våra gemensamma skattepengar? När kommer rapporten som granskar slöseriet? Ska vi tippa på… aldrig?

Tidigare inlägg om mysteriet med högerns ekonomiska cred.

Rekommenderad läsning: ST gör granskningen de tunga mediaaktörerna inte kommer sig för. Kajsa Borgnäs och Nalin Pekgul skriver bra om regeringens manspolitik (älskar det ordet!) SvD:s artikelserie om ungdomsarbetslösheten är också bra. Nynäshamns satsning på att ge unga sommarjobb känns som en vettigare strategi för att minska ungdomsarbetslösheten än regeringens. Johanna Graf, Martin Moberg, Claes Krantz och Johan Westerholm skriver resonerande och bra om arbetslöshetsrelaterade frågor för den som vill bli lite klokare. Slutligen vill jag varmt rekommendera Ett hjärta rött om den bisarra medierapporteringen om sossar som använder RUT:

”När socialdemokratiska politiker föreslår att man ska avskaffa ett avdrag som vissa av dem själva utnyttjar och som i första hand gynnar dem själva och deras välbärgade vänner – då får de höra att de hycklar och har dubbelmoral.

När allianspolitiker inför och utnyttjar samma avdrag – som gynnar dem själva och deras välbärgade vänner – då får de höra att de är solidariska och goda.”

Andra bloggar om arbetsgivaravgifter, ungdomsarbetslöshet, ekonomi, arbetsmarknad. Fler bloggar på Netroots. Rödgrönt. Intressant?

Annons