Ojämlikhet handlar inte om vem som är coolast på skolgården

Idag skriver SvD:s ledarsida om The Spirit Level (Jämlikhetsanden). Förra veckan recenserades den i Aftonbladet. Dessutom har boken diskuterats en hel del i Obs i P1:s pågående serie om ojämlikhet. Har inte hunnit lyssna på programmen ännu, men de verkar spännande. P1 är för övrigt en av få media som återkommande diskuterar ojämlikhets- och klassfrågor på ett seriöst sätt.

Efter att ha debatterat The spirit level med Andreas Bergh här på bloggen (här, här och här) inser jag att boken har vissa metodologiska brister. Detta spelar dock mindre roll för bokens huvudsakliga poäng, eftersom det finns mycket annan forskning som visar att ojämlikhet de facto innebär sämre hälsa (för alla, dvs även de rikaste) i många länder.

Det hedrar SvD:s Maria Eriksson att hon åtminstone inte helt avfärdar The Spirit Levels slutsatser utan faktiskt diskuterar boken på ett seriöst sätt. Dock skyggar hon för bokens verkliga implikationer. Slutsatsen tycks vara att ”jaha, ojämlikhet får oss att må dåligt – tough shit”. ”Att ständigt bevaka eller försöka förbättra sin plats i hackordningen kan vara stressande. Men är inte detta något av människans predikament?” skriver Eriksson, och tycks därmed mena att det helt enkelt inte är nåt att göra åt. Men det är ju ett märkligt sätt att se på politik, och på mänskligheten. Det mesta vi människor ägnar oss åt, och i allra högsta grad politik, handlar ju om att bryta olika sorters ”predikament”. Hierarkier är inte mer ”naturligt mänskliga” än solidaritet och gemenskap. Däremot är det i högsta grad möjligt att åstadkomma politiska lösningar som uppmuntrar den ena eller den andra sortens beteende.

Avslutningen av Erikssons krönika om The Spirit Level är dock än svårare att ta på allvar. Eriksson refererar till Marie Söderqvist Tralaus totalsågade (GP, DN, AB)  bok ”Status – vägen till lycka” och menar att om The Spirit Levels budskap verkligen stämde så skulle människor sträva efter hög lön – medan de i själva verket (enligt Söderqvist Tralau) tycker att det är allmänbildning och ett gott föräldraskap som ger status.

Eh ja. För det första: Söderqvist Tralaus budskap bygger på opinionsundersökningar från hennes PR-företag United Minds. Det är erkänt svårt att mäta verkliga attityder genom opinionsundersökningar. Vad människor säger sig uppfatta som status är inte nödvändigtvis vad de verkligen uppfattar som status.

För det andra: ”Status – vägen till lycka” är ett debattinlägg av en PR-konsult. ”The Spirit Level” är en populärvetenskaplig framställning gjord av två etablerade forskare.

För det tredje: Vad har status överhuvudtaget med saken att göra?! ”Oavsett om det är lönen, bildningen eller tid för barnen som ger status är det ändå ganska sympatiska faktorer. De är betydligt lättare att påverka än klass, kön eller utseende, för att ta några andra exempel. Däremot får vi nog leva med att någon alltid anses vara coolast på skolgården”, skriver Eriksson, som om det var det det handlade om! The Spirit Level handlar om att ojämlika samhällen får människor att dö i förtid. Söderqvist Tralau diskuterar vad som ger cred-poäng bland lattemammor. Det är liksom inte jämförbart överhuvudtaget.

Jag tycker det känns som en ganska lågprioriterad politisk uppgift att få människor i allmänhet att känna sig coolare. Däremot anser jag det vara en i högsta grad prioriterad uppgift att människors livslängd och hälsa inte ska avgöras av deras klassposition. Allvarligt, har inte högern mer än såhär att komma med?!

Uppdatering 100203: Idag recenserar även DN Jämlikhetsanden på ett helt uppslag. Kul att boken får mycket uppmärksamhet. Det rör på sig…

Uppdatering 100212: Henrik Berggren skriver om Jämlikhetsanden på DN:s ledarsida. Bra sammanfattning av boken och de eventuella invändningar man kan ha mot den.

Andra bloggar om , , . Fler bloggar på Netroots. Rödgrönt. Intressant?

12 kommentarer

Filed under Klyftor

12 responses to “Ojämlikhet handlar inte om vem som är coolast på skolgården

  1. abe

    Precis som du påpekar, förvandlar Eriksson den olycka och illamående som uppstår vid ojämlikhet till en biologisk premiss. Och i ett slag blir all politisk verksamhet, förutom den rent administrativa, meningslös.

    Men även när man ser till ”naturen” så är inget givet, som visas tydligt i dokumentären Den ojämlika stressen http://svt.se/2.108307/1.1519915/den_ojamlika_stressen

    Den amerikanske neurobiologen Robert Sapolsky som studerat babianer under 30 års tid upptäckte att inget är för givet. Även djur kan ändra sin sociala struktur. Traditionellt sett lever babianer i en hårt reglerat hierarki som domineras av aggressiva hanar. Stressnivån ökar ju längre ned man hamna i pyramiden. Liknande studier bland tjänstemän på Whitehall i London visar upp samma fenomen. Stressrelaterade sjukdomar är direkt beroende av ställning i gruppen och samhället.

    Vid ett skede drabbades flocken av tbc, då visade det sig att det var alfahannarna som strök med medan honorna och de hyggliga killarna som även gav och inte bara tog överlevde. En helt ny ordning skapades där hierarkin och aggressiviteten byttes ut mot samspel och lugn. Flocken inkluderade nya unga hannar för att kompensera bortfallet. Då inträffade det intressanta att dessa till en början dominanta och traditionella babianhannar efter ungefär ett halvår anpassade sig till den rådande strukturen. Fortfarande efter 20 år så lever flocken på sitt eget harmoniska vis. Och ja, stressen försvann.

    Så politik är fortfarande att vilja. Eriksson vill helt enkelt inte.

    • storstadspolitik

      Ja det är ett märkligt missförstånd det där att människor (eller apor, råttor, neanderthalare, etc) skulle vara antingen det ena eller det andra. Människan har uppenbart rätt mycket olika beteenden inom sig. Vi startar krig, bygger upp välfärdssamhällen, är onda och goda, sopsorterar och fuskar. Etc.

      Det är ju en rätt sorglig syn på människan och livet att utgå från att allt enbart handlar om att slåss om sin plats i hierarkin. Men visst blir den borgerliga politiken mer begriplig om man tänker att det är så de ser på tillvaron. Men fortfarande. Sorgligt.

  2. Pingback: Styrkeförhållandena måste förändras « Röda Lund

  3. Pingback: Styrkeförhållandena måste förändras « Röda Lidköping

  4. Så om jag förstår det hela rätt går kritiken ut på att orsakssambandet inte nödvändigtvis ser ut som författarna tänker sig, dvs att den psykologiska upplevelsen av ojämlikhet i sig leder till olika problem i samhället.

    Utan det kan istället handla om den välbekanta principen att ju rikare man är, desto större tillskott behövs det för att man ska få ytterligare bättre hälsa/livskvalitet/välbefinnande/upplevelse av lycka/tillfredsställelse.

    En viss summa pengar gör alltså större lyckomässig nytta om den distribueras till dem som har mindre.

    I den ena modellen *orsakar* ojämlikheten olycka/ohälsa/osv, i den andra är ojämlikheten snarare ett mått på en lyckoinneffektiv fördelning, och det är den ineffektiva fördelningen som är själva orsaken.

    Har jag förstått diskussionen rätt då?

    Rent spontant kan jag tycka att båda effekterna borde kunna finnas. Men vore det över huvud taget möjligt att skilja dem åt i en studie? Kan man isolera den ena effekten och bara studera den andra?

    • storstadspolitik

      Ja, det är väl ungefär så problemställningen ser ut. Man kan separera effekterna genom att kontrollera både för en individs inkomstnivå och för landets/regionens nivå av ojämlikhet… Det som är problemet med Jämlikhetsanden är att de bara kontrollerar för ojämlikheten.

      Det finns en hel del studier som gör båda, och finner att både inkomstnivån och graden av ojämlikhet faktiskt har effekt, åtminstone vad gäller hälsa, och åtminstone i vissa länder. Framför allt USA (vilket kan ha att göra med att det finns flest studier därifrån).

      Jag vet inte om du redan har läst det men jag skriver mer specifikt om just denna problemställning här: https://storstad.wordpress.com/2010/01/03/ojamlikhet-eller-fattigdom-potejto-potato/

      … och där finns även referenser till en del vetenskapliga studier som alltså kontrollerar för båda effekterna.

  5. Ja, man kan förstås spekulera hit och dit om hållbarheten i ”Jämlikhetsandens” teorier. Men det underlag på vilket man baserar sina slutsatser är så omfattande och analyserna så djupgående att en given politisk slutsats kan dras nämligen att det finns ett glasklart samband mellan jämlikhet och hälsa.

    http://www.s-info.se/silfverstrand

  6. Intelligent

    Stefan Fölster skriver i Corren:

    En annan fuskskandal kommer förmodligen snart att brisera. Under de senaste veckorna har stort utrymme givits åt Wilkinsons och Picketts bok Jämlikhetsandan. Författarna hävdar medels en lång serie av diagram att invånare i länder med jämnare inkomstfördelning lever längre, begår färre brott och är lyckligare.

    Det finns bara en liten hake. Andra forskare som granskar författarnas samband hävdar att varenda diagram är gravt manipulerat. Länder som stör mönstret lämnas bort. Siffror räknas om på godtyckliga sätt tills de önskade sambanden träder fram. Inte ett enda påstående står sig i förhållande till övrig forskningslitteratur.

  7. Pingback: Vad är det för fel på Finland? « Tankar från roten

  8. Något måste det ju ligga i budskapet i ”Jämlikhetsanden”, annars skulle inte högerns kritik gå upp i falsett som den gjort nu.

    Fölster är för övrigt en narr som anklagar andra för att ha sitt levebröd i att stå fast i att det finns klassklyftor. Vem betalar hans lön då? Tandfén?

  9. Pingback: Jämlikhetsbluffen | Svensson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s