När ytan krackelerar och siffrorna inte räcker till

Jag gillar att beskriva verklighet och ideologi med siffror och statistik. Ibland kan jag tycka att det vore skönt med lite mindre tyckande och lite mer fakta i politiken. Samtidigt är grunden för all politik ideologi; ett sätt att se på världen och människan, ett sätt att drömma en särskild framtid. Siffrorna och vetenskapen är redskap: verktyg att orientera sig med, verktyg att förverkliga ideologin med.

Men vissa saker går inte att att beskriva i diagram. Moderaterna Gunnar Axén och Helena Rivières artikel om sjukskrivna Alexandra är en sådan sak. Det finns inga siffror jag kan visa, inga forskningsrapporter jag kan hänvisa till, inga beräkningar jag kan göra för att förklara vad som berör mig så illa med just denna artikel. Trots det – eller kanske snarare just därför – finns det få exempel som tydligare fångat vad som för mig är det stora problemet med den moderata politiken. Eller snarare: den moderata världsbilden.

Världsbilder är så svåra att fånga i siffror. Men ibland låter de sig fångas i några enkla små ord, till exempel i beskrivningen av en (namngiven) kvinna som känner motstånd mot att uppsöka psykiatrin: ”Tydligare kan hon inte säga att hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav.” Detta är en bild av att tvinga av någon tolkningsföreträdet över det egna livet; en bild av den starkes förakt för den svage.

Eller dessa ord: ”det är moraliskt rätt att hjälpa människor till arbete om de har arbetsförmåga. Det tror vi till och med Alexandra kommer att hålla med om en vacker dag.” Detta är en bild av den starkes rätt: vi kommer att betvinga dig, och du kommer att böja dig för vår styrka.

När Edvard Unsgaard ”tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga” för att de med kort varsel städar hans trapp en söndag, eller att det är just detta som är ”arbetslinjen”, då är det också ord som avslöjar en världsbild. Av Edvard Unsgaards harmsna försvar framgår att han tror att problemet är att vissa tolkar honom som att invandrare bara ska torka bajs. Men den tolkningen är för simpel; det är inte det som är felet. Det säger ännu mer om Unsgaard och hans världsbild att han inte ens förstår det. Unsgaards olycksaliga Facebook-uppdatering säger enormt mycket om förväntningar (vem får beröm för att städa en trapp?), om hierarkier (vem beställer städningen på obekväm arbetstid? Vem utför den?) och om synen på arbete (varför är det värt att poängtera att just denna företeelse är ett exempel på ”arbetslinjen”?). Även Edvard Unsgaard sammanfattade, på några få rader, en hel världsbild.

Ytterligare ett exempel är det Fredrik Reinfeldt sa om människor som for illa när regeringen ändrade reglerna i sjukförsäkringen: ”Människor kommer i kläm. Det är så att säga nästan oundvikligt i varje samhällsförändring”. Bilden av rätten att behandla människor som medel; brottet mot det kategoriska imperativet.

Egentligen säger Johan Sjölander det allra bäst. Jag önskar att fler läste hans inlägg och verkligen tog det till sig. Allra särskilt raderna ur Stig Sjödins dikt, som även jag tar mig friheten att citera:

det var inte sotet, dammet, smutsen
inte heller hemgången med musklerna
skälvande i kramp och ögat urgröpt
av nätters vaka,
inte heller valkarna,
som var förnedring.
Nej, det var den osynliga nåden
Att få slita ut sig,
den stora favören att få välja,
där val ej fanns.

Den stora favören att få välja, där val ej fanns. Kanske är detta den egentliga skillnaden mellan höger och vänster – att se att det inte alltid finns val, eller att välja att inte se.

Fler upprörda: Johan Westerholm, Peter Andersson, Adventskalendern, Peter Högberg, Ett hjärta rött, Scaber Nestor, Marlene, s-buzz och Alexandra Johanssons syster Gabbie, bland många andra.

AB. DN. Andra bloggar om , , , , , , , . Fler bloggar på Netroots. Rödgrönt. Intressant?

7 kommentarer

Filed under Borgerligheten, Socialförsäkringar

7 responses to “När ytan krackelerar och siffrorna inte räcker till

  1. Marika

    Du klarar även detta format jättebra, du behöver inte diagrammen….
    😀

    Johan

  2. Pingback: Varför – för att stävja fusk… « Ett hjärta RÖTT

  3. Johan Nyström

    Jättebra skrivet! Vill tipsa om Kants bok
    ”Prolegomena” där han på ett bra sätt skriver om sin etik.
    Annars har du de andra två etikböckerna som tyvärr är tjocka…har böckerna hemma men har inte läst dem, eller jo det har jag till viss del. Men att läsa Kant och faktiskt förstå Kant är olika saker!

    Filosofi är svårt men intressant ( har själv pluggar 1,5 år). Kant´s etik är intressant att tänka på, utilitarismen i sina olika former är ju enklare att förstå. Samtidigt så är Kants etik oerhört vacker, när man förstår den ( även om jag nu glömt bort mycket!).

    PS. Kant var för övrigt en rolig prick. Folk kunde ställa klockan efter hans promenader. Till skillnad mot Nietzsche blev han heller inte ”galen”, om man nu anser att Nietzsches galenskap är problematisk; vilket jag faktiskt personligen inte gör. Galenskap är att vara ”normal” enligt mig, vilket de flesta nog inte håller med om. Vad nu
    ” normal” är? DS

  4. Utmärkt inlägg – som alltid – och tack för de fina orden. Tur att vi människor är så mångfacetterade att vi behöver alla dessa olika språk och perspektiv för att kunna belysas. Tycker jag.

  5. Martin H

    Få försvarar Gunnar Axéns och Helena Rivières artikel; även om det finns lite tänkvärt i den så passeras en gräns när man angriper en enskild person. Men vad gäller vänsterns reaktion på Edvard Unsgaard kommentar så visar det snarare på den märkliga fixering man har vid just städning, eller ”pigor” som man gärna kallar dem (skattesubventionerade hantverkare som kommer på lördagar är dock helt okey). Vad gäller Fredrik Reinfeldts kommentar så är det snarare ett konstaterande av fakta, påminner lite om en känd S-kommentar.

    ”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort.”

    • storstadspolitik

      Nja. Jag säger som Johan Sjölander: ”Jag har inga problem med att det finns professionella företag som sysslar med städning… Som jag ser det finns det heller ingen som helst anledning att bli upprörd över själva handlingen Edward Unsgaard utfört”.

      Nej, det är inte handlingen som är problematisk, utan Unsgaards kommentar: varför är det nödvändigt att flera gånger påpeka att städerskan är invandrare? Och varför är just detta ett exempel på ”arbetslinjen”? Inte utbrister Unsgaard i lovsång över arbetslinjen varje gång han stöter på någon som yrkesarbetar? Moderaterna kontrasterade arbetslinjen mot bidragslinjen och talade gärna om överutnyttjande och vikten av incitament (”det måste löna sig att arbeta”). Med sin kommentar antyder han att vissa, tex städare, inte skulle jobba om det inte vore för moderaternas politik. Jag tror nämligen inte att Unsgaard tycker att han själv är ett exempel på arbetslinjen när han går till jobbet varje morgon. Han behöver inga incitament att jobba mer – det är några andra som behöver det. Och voilà har du en beskrivning av klassamhället och överhetens misstro mot de lägre klasserna.

      Jag gillar inte Göran Perssons kommentar, men den är inte jämförbar med Reinfeldts. Göran Persson syftade på att det var problematiskt att så många inte hade förstått pensionsreformen. Reinfeldt talar om enskilda individer som ”kommer i kläm”. Att dessutom hävda att det är ”oundvikligt” är lite väl magstarkt när det handlar om politiska beslut, som ju i allra högsta grad är påverkbara och viljestyrda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s