Sigmar Gabriel, del 2

Efter att ha pratat om vilka problemen är, ägnade Sigmar Gabriel resten av sitt kongresstal åt att beskriva framtidsfrågorna. Här kommer de första (fortfarande mycket fritt översatt samt ihopklippt):

>>>

Vad vill vi med detta samhälle? Vi vill att ekonomisk tillväxt, social trygghet och ekologiskt ansvar ska höra ihop. Vi vet redan att ett företag enbart kan nå ekonomisk framgång i ett land där det finns social trygghet. Men social trygghet kan bara finnas varaktigt om landet och företagen är framgångsrika. Och varken tillväxt eller trygghet spelar någon roll om vi samtidigt saboterar vår egen framtid genom att förstöra natur och klimat. Därför måste SPD sammanföra alla dessa tre fenomen. Alla andra partier bryr sig som bäst bara om ett i taget.

Formeln för detta har vi för övrigt redan hittat, nämligen innovation och rättvisa. Detta är förhoppningen och löftet: att förbinda innovation med rättvisa, så att vi kan åstadkomma en politik för de många och inte för de få, en politik som öppnar dörrar och skapar deltagande. Men jag tror att vi under de senaste åren har förlorat i fokus. En del av partiet har diskuterat innovation, medan den andra delen har diskuterat bristande social rättvisa. När någon har sagt ”innovation”, så har de andra istället hört: ”för lite social rättvisa”. Och när någon säger ”det finns för lite rättvisa”, så har de andra istället hört en kritik av tillväxt och konkurrens…

Ja, vi vill ha en social marknadsekonomi. Men vi vill mer än så: Kamrater, vi vill ha socialdemokrati i Tyskland. Det är något större än bara spelregler för företagen. För att nå dit måste vi våga satsa på mer politik. Det innebär framför allt att vi återigen måste sätta de stora frågorna om vart samhället är på väg på dagordningen. Det handlar inte om att lösa dessa frågor kommunikativt, utan realt. Den som väcker dessa frågor måste inte genast ha varje svar. Det viktiga är att bjuda in fler att diskutera dessa frågor med oss.

Vilka är då de viktiga inriktningsfrågorna för mig? För det första: Vem bestämmer reglerna för ekonomin och politiken? Krisen i ekonomin har visat oss att marknadsfundamentalismen utgör ett hot mot både jobben, ekonomin och själva demokratin. Den ekonomiska krisen, som vi fortfarande inte sett slutet på, gjorde inom loppet av några få timmar så att värden för 25 miljarder dollar gick upp i rök. Krisen har kostat ungefär 50 miljoner människor jobbet. Den har gjort de fattiga länderna fattigare, och den har visat oss detta: Det är inte politiken som sätter ramarna. Det är ekonomin.

Det handlar inte bara om moraliska misslyckanden från enskilda bankdirektörer. Moraliska appeller av den sorten fru Merkel gör är helt poänglösa. Istället måste spelreglerna göras om, så att de excesser som orsakade krisen inte kan uppstå. Den kanske viktigaste uppgiften för socialdemokratin just nu, i Tyskland, i Europa och i hela världen, är att tala om hur vi ska åstadkomma sådana spelregler.

Den andra frågan är: Välstånd och möjligheter för många eller bara för några få? Finanskrisen sätter återigen denna gamla fråga på dagordningen. Vem betalar vad? Det handlar fortfarande om fördelning: Vems axlar bär för mycket? Eller tydligare: Vilken inkomst- och rikedomsfördelning är nödvändig för att möta krisen och nå en funktionsduglig ekonomi? Det är fortfarande så att principen ”bilar köper inga bilar” gäller.

10 procent av den tyska befolkningen förfogar över 61 procent av den privata förmögenheten. Enbart den rikaste procenten förfogar över hela 23 procent av den totala nettoförmögenheten. Vi ser återigen armod i vårt samhälle. 10 procent av befolkningen lever i fattigdom. 25 procent tillhör det så kallade prekariatet.

Låt mig vara tydlig: Det kommer inte att räcka med att SPD förlitar sig på en ny inkomstskatt för höga inkomster, eller en förmögenhetsskatt. Jag tror att för att få mer rättvisa, en tryggare välfärd och större investeringar i utbildning, så måste vi genomföra en miljöinriktad skattereform. Kamrater, det är vad som står på dagordningen för vårt parti.

Fortsättningen följer här.

ps. Tycker det är glädjande att Johan Sjölander tagit upp bloggandet igen. Vill också rekommendera Peter Anderssons inlägg (1, 2, 3) med diverse invändningar mot Timbros sätt att hantera fakta. Lite roligt är det att även Eva Mörk, en av de ekonomer som den aktuella Timbrorapporten åberopar, har vissa invändningar mot Timbros sätt att tolka statistik

Andra bloggar om , , , , , . Fler bloggar på Netroots. Rödgrönt. Intressant?

3 kommentarer

Filed under Socialdemokraterna

3 responses to “Sigmar Gabriel, del 2

  1. Mycket intressant. Tack så mycket för att du har tagit dig tid till att översätta, för min tyska är knaglig, trots 5 års studier.

    Jag är ingen språkbegåvning..
    förutom poesi då kanske..( kärleksbekymmer)

    Med Vänliga hälsningar,
    Johan Nyström

  2. Pingback: Frankrikes socialister tillbaka från döden « Tankar från roten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s