Ty den som har, åt honom skall varda givet

När jag jobbade som socialbidragshandläggare träffade jag en del klienter med skulder. Det behövde inte handla om några stora summor. Kanske några hundralappar från en beställning från Ellos, en skuld som med tiden växte. Att handla på postorder var ju ett av få sätt att shoppa på för personer som aldrig hade några marginaler. Naturligtvis borde man inte handla på postorder när man inte har några pengar. Precis som att ingen borde ta sms-lån. Men folk gör det ändå. Det är inte heller så konstigt, när hela vår ekonomi – och rätt mycket av kulturen därtill – bygger på att vi alla ska konsumera.

Amerikanerna konsumerade långt över sina tillgångar och orsakade en finanskris. Men precis som till exempel Katrine Kielos och Peter S Goodman skriver är finanskrisen egentligen en ojämlikhetskris. Trots att produktiviteten och företagsvinsterna ökade i USA, stod lönerna stilla i decennier. Reallönen 2004 var lika hög som den var 1984, och lägre än 1974. Istället lånade amerikanerna allt mer för att finansiera sin konsumtion. Kolla bara här:

Amerikansk ojämlikhet

Samtidigt som reallönerna (röda prickar) alltså stod stilla på knappt 280 dollar i veckan, ökade den andel av genomsnittsamerikanens inkomst som gick till avbetalningar på lån till knappt 20 procent (blå linje). Det innebär en ökning med nästan en femtedel från 1980 till toppnoteringarna 2006-2007. Vad som också hör till bilden är att produktiviteten i den amerikanska ekonomin hela tiden ökade – men det kom inte löntagarna till del. Istället ser vi att företagens vinster, här visade som andel av BNP, växte kraftigt (gröna prickar, vänster axel). USA är ett rikt land. Men djupt ojämlikt.

I USA ledde den lånefinansierade konsumtionen, via en explosion av ohållbara huslån, så småningom till att hela världsmarknaden kraschade. För mina klienter på soc ledde postorderskulderna inte till något annat än några fler sömnlösa nätter och en ännu svårare privatekonomisk situation. Men oavsett vilka konsekvenserna blir så är mekanismerna desamma. De som har för lite kommer att vilja ha det alla andra har. Ett samhälle där resurserna är ojämnt fördelade är ett instabilt samhälle.

Som jag skrivit om tidigare har de ekonomiska klyftorna ökat under lång tid i både Stockholm och Sverige. Jag tycker att det är socialdemokratins största misslyckande. Det som dock gör situationen än mer allvarlig är att den nuvarande regeringen accelererar den här utvecklingen. Borgerliga företrädare framhåller gärna att deras jobbskatteavdrag främst gynnar låg- och medelinkomsttagare, men det är inte sant. I själva verket har den fjärdedel av befolkningen som har de högsta inkomsterna fått nästan hälften (49 procent) av de borgerligas skattesänkningar. Den fattigaste fjärdedelen fick bara drygt 6 procent av pengarna (enligt Riksdagens utredningstjänst).

Idag la regeringen fram sin budget för 2010. Och den följer samma spår. De som redan har, de ska få mer. De som har lite, och som redan fått se inkomstförsämringar genom regeringens politik, de får ingenting. Så skapar man ett samhälle där många får det lite bättre, men på direkt bekostnad av dem som har det allra sämst.

Andra som skriver om budgeten är till exempel: Kulturbloggen, Johan Westerholm, Ett hjärta rött och bästa Ekonomklubben.

Aftonbladet, DN och Svenska Dagbladet skriver om hur budgeten ökar klyftorna.

11 kommentarer

Filed under Ekonomi, Internationellt, Klyftor

11 responses to “Ty den som har, åt honom skall varda givet

  1. Hayek

    Du verkar vara en socialist med någorlunda ekonomisk bildning, till skillnad från många andra. Men din slutsats ”De rika får mer på de fattigas bekostnad” stämmer bara om man ser ekonomin som en statisk kaka. När kakan inte växer, blir kampen om den ett nollsummespel.

    Icke-socialister tror istället att kakan växer genom att folk stimuleras att arbeta. Då kan alla bli rikare än tidigare (=högre välstånd). Sänkta skatter är ett bevisat sätt att öka folks vilja att arbeta.

    • storstadspolitik

      Hayek,

      nja, jag tror visst att det finns dynamiska effekter i vissa fall. Men regeringen har rätt mycket kvar att bevisa vad gäller just det här fallet. Arbetslösheten har som bekant ökat snabbare i Sverige än i EU.

      En sak som skiljer vänster från höger är att vänstern inte bara är intresserad av hur stor den totala förmögenheten i ett samhälle är. Vi är också intresserade av fördelningen.

      Jag är inte beredd att acceptera ett högre välstånd om förutsättningen är att den bara kommer några till del, medan andra får det sämre. Pareto-optimalitet är ett rätt bra kriterium i den här frågan.

      Och alldeles för många har de facto fått det sämre i Sverige under den borgerliga regeringen – alla på sänkt a-kassa och sänkt sjukpenning t ex.

      • Just det där med Pareto-optimalitet är något som vi brottas med en del i ekonomklubbens diskussioner.

        Även om Pareto-optimalitet som kriterium motiverar ett hejdande av ökade klasskillnader – försvarar inte samma resonemang också rådande klasskillnader? Kan man minska klassklyftor på ett Pareto-optimalt sätt? Och om svaret är ”ja”, vad är det som säger att man inte kan öka dem Pareto-optimalt.

        /Linus

      • storstadspolitik

        Linus, det är en bra poäng. För egen del tycker jag inte att man kan använda Pareto-optimalitet som absolut kriterium. Om en person har allt och alla andra ingenting, så är ju den minsta omfördelning icke-P.optimal. I det fallet är rättvisa en bättre utgångspunkt… Generellt sett tror jag att Pareto-prylen är en av flera kriterier som människor använder sig av när de ska bedöma vad som är rättvist, men det fungerar inte ensamt.

        Om man ändå skulle försöka få ett minskande av klassklyftor till pareto-optimalt antar jag att man hamnar i nån sorts utilitaristiskt resonemang. Och jag är inte utilitarist, för det kan också leda fel. Jag är demokratisk socialist med stolthet och glädje (nej, jag vet att det är böter på cheesy Palme-citat, men det är ju så bra!!) och det tycker jag är den bästa utgångspunkten för all fördelningspolitik!

  2. Pingback: Bra, tack och hjälp! | - Det perfekta livet

  3. Hej Marika,
    hm, mycket intressant. Bra blogg, keep it up!
    Betyder detta att om inte trenden med de röda och gröna prickarna bryts kan vi förvänta oss en revolution från sms-låntagarna?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s