Klippa sig och skaffa ett jobb?

Förvärvsfrekvens

Det är många som jobbar i Stockholm. Arbetslösheten är t ex lägre än för riket, och sysselsättningen högre. Under ganska lång tid har Stockholm, Göteborg och Malmö fungerat som motorer i svensk ekonomi. Det är storstäderna som driver tillväxten.

Samtidigt är skillnaderna inom dessa städer (och regioner för den delen) stora. Diagrammet här ovanför (som bygger på statistik från USK) visar skillnaderna i förvärvsfrekvens för folk i åldrarna 16-64 år i Stockholms stadsdelar. Genomsnittligt sett hade 73 procent av de vuxna stockholmarna ett jobb år 2007. De flesta stadsdelar håller sig inom ett spann på +/- 5 procentenheter från denna siffra. Tre stadsdelar sticker dock ut – Spånga-Tensta, Skärholmen och Rinkeby-Kista. I Rinkeby-Kista har bara varannan vuxen person ett jobb. Det är rätt mycket mindre än de 81 procent som gäller på Kungsholmen, stadsdelen med allra högst förvärvsfrekvens.

Diagrammet visar också att förändringen över tid varit dramatisk. I början på 1990-talet fanns det inga större skillnader mellan stadsdelarna – 81 procent av stockholmarna jobbade. Men sedan kom krisen. Den förra alltså, den på 90-talet. Sysselsättningen i Sverige har fortfarande inte hämtat sig efter den.

Fast jo, i några av stadsdelarna i Stockholms innerstad var faktiskt sysselsättningen nästan lika hög 2007 som 1990. Det ser lite värre ut för Rinkeby-Kista, Skärholmen och Spånga-Tensta. Fallet i början på 1990-talet var dramatiskt – sysselsättningen minskade med uppemot 25 procentenheter på bara några år. Och den har aldrig riktigt hämtat sig igen.

Detta var en viktig lärdom från 1990-talskrisen: Arbetslöshet och sysselsättningsbortfall som följer på djupa lågkonjunkturer är extremt långdragna. När tiderna blir bättre kommer många av dem som förlorat jobbet att få ett nytt – men inte alla. De kommande åren förväntas sysselsättningen i Sverige minska med 260 000 personer. Många av dem – närmare bestämt 100 000 av dem, enligt Konjunkturinstitutet – kommer aldrig mer att få ett jobb. ”Den djupa lågkonjunkturen bedöms leda till att sysselsättningen långsiktigt minskar med nästan 100 000 personer”, skriver de i sin senaste prognos.

Det är ingen slump vilka detta drabbar. Arbetslösheten slår inte blint, särskilt inte långtidsarbetslösheten. Hur många av de 100 000 personer som aldrig mer kommer att ha ett jobb att gå till bor i Rinkeby-Kista, Spånga-Tensta eller Skärholmen? Gissningsvis kommer en mycket större andel  att drabbas i dessa stadsdelar än på Kungsholmen och Norrmalm. Men varför? Och vad får det för effekter?

ps. Det finns ett oförklarligt hack i kurvan för Skärholmen 1999. Måste vara nåt vajsing med just den siffran i datamaterialet.

Lämna en kommentar

Filed under Klyftor, Storstaden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s