Är du en 30-årig kvinna med eftergymnasial utbildning? Grattis, då förväntas du bli 86 år gammal. Fem år mer än en jämnårig kvinna med bara grundskoleutbildning. Fem år. Det är ett ganska tydligt mått på klassamhället. ”De sociala skillnaderna i utbildningsnivå kvarstår och verkar nästan ha ökat för kvinnor de senaste tjugo åren”, skriver Socialstyrelsen och SKL i sin nya rapport Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet 2009.
Inte bara livslängden utan också dödligheten i en rad sjukdomar är klassrelaterad. Det gäller till exempel lungcancer, motorfordonsolyckor, blindtarmsinflammation, stroke och livmoderhalscancer. Om du är lågutbildad och drabbas av något av ovanstående är risken att dö betydligt högre än om du skulle vara högutbildad.
Nedanstående diagram visar att det dör dubbelt så många personer med maximalt grundskoleutbildning jämfört med högskoleutbildade i de aktuella diagnoserna (till exempel lungcancer, cancer i matstrupen eller levercirros).
Just detta diagram avser diagnoser och dödsorsaker som anses möjliga att påverka med bredare hälsopolitiska insatser, som kampanjer för rökavvänjning och förbättrade alkoholvanor. Socialstyrelsen och SKL undersöker även vad de kallar åtgärdbara dödsfall, som består av död i diagnoser som är möjliga att påverka med olika medicinska insatser (t ex diabetes, blindtarmsinflammation, stroke och livmoderhalscancer). Även för de åtgärdbara fallen är dödligheten ungefär dubbelt så hög bland de med lägre utbildning.
Ojämlikheten gäller inte bara sjukdomar. Barn och ungdomar i familjer med socialbidrag, låg utbildning och ensamstående föräldrar har också en konstant högre risk att vårdas för en skada, enligt Räddningsverket.
Egentligen är detta inga nyheter – vi vet redan att klass hänger ihop med både hälsa och livslängd (”Socialstyrelsen har sagt sedan 1987 att vården inte är jämlik”, sa Socialstyrelsens generaldirektör i Aktuellt igår). Men ändå – när jag får det så svart på vitt som i Socialstyrelsens/SKL:s rapport kan jag inte låta bli att undra varför rubrikerna inte blir större. Förutom några spridda ledarkommentarer från tidningar runt om i landet hittar jag i princip ingen media som behandlar Sociastyrelsens/SKL:s rapport utifrån klassperspektivet. Ekot och Aktuellt är några få undantag. I exempelvis SvD är vinkeln en helt annan: ”10 000 knän opereras i onödan”.
Jag vet inte hur det är med er, men själv mår jag inte så himla bra av att tänka på att jag lever i ett samhälle där människor med mindre utbildning än jag förväntas dö tidigare. Samtidigt är jag väl medveten om att detta handlar om komplexa strukturer som knappast låter sig åtgärdas i en handvändning. Men om det är svårt att peka ut en enkel lösning, så är det desto lättare att peka ut vad man INTE borde göra. Man borde till exempel inte ge mindre pengar till vård av resurssvaga grupper. Men detta är faktiskt exakt vad de borgerliga partierna i Stockholms läns landsting har gjort:
”Analysen av fördelningen mellan områden med hög och låg medelinkomst visar att ökningen av vårdutnyttjandet varit större i områden med lägre medelinkomst /…/ Fördelningen av resurser visar emellertid på en motsatt förändring, d.v.s. att resursökningen varit större i områden med hög inkomst i jämförelse med områden med låg inkomst.” Detta enligt Karolinska Institutets utvärdering av Vårdval Stockholm.
Jag tror inte man kan lösa klassklyftorna i vården enbart genom att fokusera på själva vården. Vårdval Stockholm är helt uppenbart galet konstruerat, men inte ens det mest perfekta resursfördelningssystem skulle kunna lösa ojämlikheten inom vården, så länge ojämlikhet råder i resten av samhället. Nu ökar klyftorna i Sverige, som ett tydligt resultat av den borgerliga politiken. Borgarna förvärrar alltså både symptom – resursfördelningen – och själva sjukdomen – ojämlikheten. Fler är fattiga idag än 2006. Och det är, på riktigt, en fråga på liv och död.
Peter Andersson och Ett hjärta rött bloggar om samma sak. Fler bloggar på Netroots.
Andra bloggar om vård, sjukvård, vårdval Stockholm, ojämlikhet, klass, Socialstyrelsen, SKL. Rödgrönt. Intressant?
25 november 2009 at 1:09
Vänta bara, detta är bara början, idag handlar det om ‘onödiga’ knäoperationer och om några år kommer det att heta att man inte behandlar med hänsyn till förväntad framtida skatteintäkt i tveksamma fall med dålig prognos.
28 november 2009 at 2:00
”Fattiga/låginkomsttagare/lågutbildade” får inte sämre vård när de når vårdcentral/sjukhus – de söker tyvärr upp vårdinrättningarna i ett senare och allvarligare skede eftersom de inte inser att de är sjuka eller förnekar det. På grund av ett mer ohälsosamt leverne (rökning och dålig mat bland annat) så tar kroppen mer stryk och vill man gå ut på djupt vatten så finns det också biologiska/genetiska orsaker.
Det finns alltså minst 5-10 orsaker som är allvarligare och kommer högre upp på listan av faktorer som påverkar hälsan än någon konspiratorisk tanke om att läkare hellre behandlar rika än fattiga eller att resurser skulle fördelas ojämlikt på sjukhusen. Det kan mycket väl vara så OCKSÅ, men i så fall är det en liten faktor i sammanhanget. Att alliansen på tre år skulle orsakat att 84-åringar dör i förtid inser vem som helst med grundläggande statistiska kunskaper är trams.
28 november 2009 at 13:25
Nja, det är inte riktigt den slutsats Socialstyrelsen och SKL själva drar. Såhär skriver de i rapporten:
”Det förekommer skillnader i läkemedelsbehandlingen mellan utbildningsgrupper för bland annat förhöjda blodfetter vid diabetes, astma, infektioner och vid risk för blodpropp. Det är dock svårt att entydigt uttala sig om detta är uttryck för en ojämlik vård eller om det även speglar skillnader i sjukdomsförekomst, samsjuklighet eller kontraindikationer.”
Att det skulle finnas biologiska och genetiska skillnader mellan olika klasser är trams. Om du slänger ur dig sådana påståenden får du lov att komma med övertygande källhänvisningar för att det ska vara en meningsfull diskussion.
Att vården är ojämlik behöver inte ha att göra med medveten diskriminering att göra. Jag tror inte heller att läkare medvetet hellre behandlar rika än fattiga. Det är betydligt mer komplicerat än så. Socialstyrelsens generaldirektör lyfte fram att högutbildade ofta är mer verbala och vana vid att tala för sin sak som ett skäl till ojämlikheten. Det tror jag spelar roll. Om du ringer en vårdcentral och vill boka tid för en mindre allvarlig sjukdom är det vanligt att vårdcentralen försöker få dig att stanna hemma en dag till, avvakta, se om det går över etc. Vissa är bättre på att prata runt detta än andra.
Resurser fördelas de facto ojämnt mellan vårdinstanser, det är hela poängen med vårdval… Du får lov att läsa på lite bättre innan du avfärdar sådana påståenden. Läs gärna KI:s utvärdering av Vårdval Stockholm som jag hänvisar till i texten ovan.
Jag håller med dig om att den kortare livslängden för lågutbildade till stor del handlar om livsstilsfaktorer (rökning, osundare matvanor etc). Men det gör ju inte problemet mindre, eller hur? Jag tycker att det är ett problem att livsstil är såpass klassbetingat att det faktiskt spelar roll för livslängden. Jag vill inte leva i ett sådant samhälle.
Slutligen, att det skulle vara alliansens fel att ”84-åringar dör i förtid”, vem har påstått det? Inte jag iallafall. Det förstår väl vem som helst att så inte är fallet…
29 november 2009 at 10:52
Då verkar vi vara överens på en viktig punkt – livsstilsfaktorer är allvarliga och vi vill båda helst slippa leva i ett samhälle där en grupp människor lever ett mycket osundare liv än övriga.
Punktskatt på tobak och alkohol har vi ju redan och den har ju i tobakens fall blivit ännu högre. Bra tycker jag, eftersom den är mycket allvarligare och får direkta konsekvenser, även vid måttlig rökning. Måttlig alkoholkonsumtion brukar ju snarare framhävas som en fördel när det gäller stress, livskvalitet och livslängd.
Nästa grej är dock ohälsosam mat. Halvfabrikat, snabbmat, fett och socker i mängder är jag övertygad om är en mycket stor bov när det gäller vårdbehovet idag. Sunda matvanor är idag en klass- och utbildningsfråga. Det är dock inte dyrare att äta sunt och det behöver heller inte ta mer tid. Det tar dock mer energi från den som ska tillaga den och kräver engagemang och kunskap.
Gällande den biologiska diskussionen: Jag hävdar alltså att de utbildningsmässigt och ekonomiskt svagaste samhällsklasserna tar förhållandevis stora sjukvårdsresurser i anspråk och att det inte bara är en konsekvens av sitt leverne utan också till viss del på grund av arv. Detta har jag inget som helst vetenskapligt belägg för, utan baserar det helt enkelt på mitt liv av observationer. Antingen gillar denna samhällsklass att VISA sina medfödda sjukdomar mer eller så är det så i verkligheten.
Oavsett vilket, så tycker jag mig ha sett att även barnen är sjukare och detta innan miljö-faktorerna har haft tid att påverka förloppet. De föder också fler barn, rent statistiskt, så detta kan ju också vara orsaken till att det på senare år har blivit tydligare.
(Det sker ju en förändring i demografin där de med sämst sociala och ekonomiska förutsättningar att skaffa barn, skaffar fler och fler barn, medan de allra mest högutbildade och ekonomiskt starka skaffar färre barn. Skulle du som statistiker kunna visa en graf på hur demografin kommer att se ut i Sverige om 50 år med den nuvarande utvecklingen inom de två samhällsklasserna?)
Baka nu inte ihop mitt biologiska resonemang med det som handlar om levnadssätt/förutsättningar/villkor. Jag lägger ingen värdering i huruvida arvet gör att somliga är sjukare än andra. Samhället har samma ansvar ändå. Ska man blunda för detta, ska man emellertid inte samtidigt peka finger mot ”överklassen” och ifrågasätta varför de lever längre när de samtidigt ger sina barn en trygg och stabil uppväxt, gott om näringsrik och vällagad mat, en gedigen utbildning – alltsammans faktorer som troligtvis är enormt mycket mer avgörande än generna.
Slutligen – jag tillhör ingen privilegierad överklass, utan har jobbat mig upp till en övre låginkomstagarinkomst. Utbildning i Sverige var gratis när jag växte upp och är fortfarande gratis. Väljer du ändå bort den kommer du att leva ett ohälsosammare, fattigare och troligtvis tråkigare liv. Jag har fått blindtarmen opererad och sett barnmorska och läkare förlösa mina barn och vet att ALLA kan behöva sjukvård och att ALLA kan drabbas. Det går ändå att föra ett generellt resonemang om man vill och vågar.
29 november 2009 at 13:12
Alltså, jag tror ju verkligen inte på att det finns biologiska skillnader mellan klasser. Jag är visserligen inte statistiker (men tack för komplimangen!), men vet ändå att rent statistiskt håller inte en persons egna observationer för att bevisa något om hur det ser ut i befolkningen. Det är vanligt att man drar sådana slutsatser, men de håller helt enkelt inte.
Ett argument som i någon mån visar att ditt resonemang om att biologiska klasskillnader inte kan stämma är att andelen i befolkningen som har högre utbildning har ökat mycket kraftigt de senaste 50 åren. Även om det absolut finns ”ett socialt arv” så har vi i Sverige samtidigt en av de största sociala rörligheterna i världen. De som är högutbildade idag har oftast lågutbildade föräldrar eller far- och morföräldrar.
Ӂr 1970 hade en tredjedel av svenskarna gym-
nasie- eller högskoleutbildning. År 2003 gällde detta för mer än 8 av 10 svenskar i åldern 25–64″ enligt SCB. Sedan 1985 har andelen med högskoleutbildningen mer än fördubblats, från 14 procent 1985 till 31 procent 2008. Jag skulle tro att går man tillbaka till 1950-talet var det bara några få procent av befolkningen som hade högskoleutbildning.
Slutsatsen är alltså att klass delvis är något som förändrar sig mellan generationerna. Det är inte statiskt och därmed faller ditt argument om biologiska skillnader, det kräver ju att samma släkt generation efter generation befinner sig i samma klassposition.
Det stämmer inte heller att personer med lägre utbildning föder fler barn än personer med högre utbildning. Det är sant att det är ett vanligt mönster i många andra länder, både rika och fattiga, men Sverige skiljer ut sig på denna punkt. De allra flesta som skaffar barn i Sverige får två barn. Men benägenheten att skaffa ett tredje barn är lika hög för kvinnor som högst har grundskoleutbildning, som för kvinnor som har högskoleutbildning! Däremot är den av någon anledning lite lägre för kvinnor som högst har gymnasieutbildning.
Källa här: http://www.scb.se/statistik/_publikationer/BE0801_2004K04_TI_02_A05ST0404.pdf
Slutligen, jag har aldrig kritiserat ”överklassen” för att de lever längre. Du läser in åsikter i det jag skriver som jag inte har. Jag är kritisk mot samhället och en politik som inte gör tillräckligt för att utjämna skillnader. Skatt på tobak och alkohol räcker uppenbarligen inte för att utplåna skillnaderna i livslängd. Jag tror att man måste gå bortom symptomen och satsa på kärnan – att alla människor i Sverige inte har lika goda livschanser. Först då kommer man åt de andra problemen. Jag vill helt enkelt se så små sociala klyftor som möjligt.