På ett antal platser i Sverige röstade inte ens varannan röstberättigad i valet 2006. När valdeltagandet är mindre än 50 procent funkar inte längre vårt demokratiska system. Den parlamentariska demokratin är inte längre representativ. Nedanstående bild visar valdeltagandet i kommunfullmäktigevalet 2006 (data härifrån):
Både valdistrikten med högst (långt över 90 procent) valdeltagande och de med lägst (40-50 procent) ligger i princip uteslutande i storstadsregioner. Både i Stockholm och Göteborg är skillnaden mellan valdistriktet med högst valdeltagande och det med lägst valdeltagande hisnande 50 procent. I Malmö är det drygt 40. I övrigt hamnar, förutom Borås och Halmstad, bara andra kommuner i Stockholms län på en tio i topp-lista över störst variationer i valdeltagandet:
Det räcker med att läsa namnen på valdistrikten med högst respektive lägst valdeltagande för att inse att det inte direkt är någon slump som avgör valdeltagandet. Det finns tydliga mönster, vilket också bekräftas av beräkningar från SKL. ”Deltagandet är betydligt lägre bland unga, ensamstående, lågutbildade och arbetslösa, medan det är högre bland medelålders personer, sammanboende, högutbildade och sysselsatta. Dessa ojämlikheter förefaller dessutom ha
tilltagit i takt med att valdeltagandet sjunkit”, skriver SKL. Vidare innebär en högre andel utrikes födda (med rösträtt) ett lägre valdeltagande, medan fler höginkomsttagare innebär högre valdeltagande i ett område.
Sammantaget innebär detta att de som skulle behöva politiken allra mest, de går inte och röstar. I kommunfullmäktige i exempelvis Stockholm, Göteborg och Malmö finns det osynliga luckor. Stora delar av befolkningen i dessa städer är inte representerade i de demokratiska församlingarna.
Jag tror att demokratin som system måste ta större ett större ansvar för sin egen fortlevnad. Det kan inte bara vara ett ansvar för de politiska partierna, så som man traditionellt sett på det. Det är hela samhällets ansvar. Att rösträtten används så ojämlikt är i högsta grad ett demokratiskt problem, som kräver ett systematiskt arbete för att motverkas.
Inför valet 2006 genomfördes en särskild Demokratisatsning, som bland annat innebar att 12 svenska kommuner fick dela på 7,5 miljoner kronor för satsningar på valinformation. Utvärderingen visar att ungefär hälften av insatserna faktiskt gav ett högre valdeltagande. Flera kommuner, t ex Botkyrka, Södertälje och Malmö, har satsat på att utbilda särskilda valambassadörer, i syfte att få fler att gå och rösta. Detta arbete borde utvärderas, systematiseras och införas i åtminstone alla kommuner där det finns valdistrikt som har lägre valdeltagande än genomsnittet för riket. Kommunerna borde helt enkelt få ett tydligare ansvar för att valdeltagandet måste öka och bli jämnare fördelat.
Andra bloggar om valdeltagande, demokrati, ojämlikhet, valambassadörer. Fler bloggar på Netroots. Rödgrönt. Intressant?





Arbetsmarknadsutbildningarna hade som sagt dåligt rykte, men forskarnas uppfattning idag är att det delvis är oförtjänt.
Någon som minns 


Jag var barn under ett 80-tal som hade två tv-kanaler, söndagsstängda mataffärer, lyxskatt på smågodis och där det var omöjligt att välja en annan vårdcentral än den man blev tilldelad. Sen kom 90-talskrisen. Allt sånt som tidigare varit för sant-taget blev plötsligt osäkert. Specialläraren, fluortanten och sjukskrivning utan karens – allt detta man trodde skulle finnas där för evigt – plötsligt var de bara borta. Min generation växte inte upp rädda för bomben – vi lärde oss istället frukta arbetslösheten.
